Dagsmeja, en svag antydan till vår och ordentligt kalla nätter.

  Reser med tåget upp genom landskapet för att kolla upp ett och annat hemma på gården.
”Du måste skotta taket!” är ett mantra som rabblas i min telefon men Kung Sune, min snickarguru, säger att det där bara är fjantprat för de gamla husen i Hälsingland är byggda med minnen och kunskaper om riktigt svåra vintrar. Sådana där vintrar som de hade förr i tiden.

  I vilket fall måste saker och ting skötas, katten måste klappas och kanske måste jag ringa grannen så att han skrapar bort snöplogkanterna vid husets infarter.

  Det har varit mycket gnäll på SJ den här vintern men jag måste ha haft tur. Inget trassel, jag älskar att åka tåg och slår mig ned och boar in mig med en ljudbok.

  En man sätter sig bredvid mig och han är rätt snacksalig. Dessutom är han trevlig och skoj att prata med så min ljudbok förblir olyssnad. Vi pratar om högt och lågt. Det visar sig att han har ett bageri i Hälsingland och att han just varit i Stockholm för att sälja in riktigt Hälsingebröd på storstadsmarknaden. Jag ser ju inte ett skvatt men jag föreställer mig mannen med ett stort ljust ansikte och glest blont hår. Som synskadad gör man sig bilder.

  Han börjar prata om sin man och det är väl inget konstigt med det. I dag har män relationer med andra män medan kvinnor hänger med kvinnor. Dessutom låter den här mannen som riktigt trevliga Stockholmare brukar göra, precis som Brittiska män, rätt gay.

  OK det är väl en aning fördomsfullt att den som talar vårdat låter lite homosexuell medan den som grymtar och gläfser likt en lantis från bondvischan låter mer macho.

  När sedan mannen börjar prata om sina barn blir jag riktigt nyfiken, man är ju ändå något slags journalist, och frågar om han varit heterosexuell tidigare i sitt liv?

  Mannen undrar vänligt vad jag menar och jag säger att han ju pratar om både man och barn vilket är i alla fall litet ovanligt för en man.

  Då säger han: ”Men jag är kvinna”

  Tur att inte fönstren går att öppna på X2000 för annars hade jag tackat för mig och hoppat ut. Det hade varit jättetråkigt och han som visade sig vara en hon tog inte alls illa upp. Hon hade humor och såg det komiska i situationen och hädanefter kommer jag inte vara lika tvärsäker på vem det är jag tror att jag pratar med.

  Väl hemma håller hela huset  på att tryckas ihop som en trött bakelse.

  Dessutom läcker det in. Anders skottar bort värsta snön och jag ringer Kung Sune:
”Oj vad du oroar dig över allting. Det där kommer att torka upp men det är klart att du får göra något åt taket till våren” skrockar Sune och så är det inget mer med det.

Täppas Fogelberg