Gryning över gatorna och morgonmänniskor ilar av och an. Stämningen är så långt från fest och helg man kan komma för nu är alla på väg till sina arbetsplatser och det är viktigt värre. Ett cykelbud väjer svärande för en sopbil, någon smäller igen en port och någonstans slår en kyrkklockas uppfordrande slag.

Själv kommer jag hand i hand med min yngsta gosse på väg till hans skola och han kramar min hand och undrar om man verkligen får säga som det där cykelbudet sade och jag svarar att det får man egentligen inte. Utanför ett Dagis längs vår väg står en mamma med sin lilla flicka. Det är något som trasslar, en nyckel är borta eller också är det något annat. Mamman förefaller så stressad att hon antagligen är svettig i tinningarna för hon måste vara på sitt jobb om tre minuter. Den lilla flickans röst börjar svikta och vilken sekund som helst kommer hon att gå sönder och börja gråta.
Situationen förefaller ytterst ohållbar men mitt i morgonstressen får mamman en ljus idé och utbrister glatt likt en charmtränad förskolelärare: ”Ska vi inte ta och sjunga en sång?!!”

”Blää!” säger min pojke tyst och jag förstår precis vad han menar: Ibland måste man få bryta ihop helt enkelt men i en effektiv och budgetslimmad tid som vår finns inget utrymme för de oplanerade sammanbrotten. Alltid ska man vara glad, så in i nordens glad.

En gång på en flygplats hörde jag en stressad gubbe skälla ut en fullständigt oskyldig kvinna bakom en informationsdisk. Gubben var illröd i nacken och han hamrade i disken med en hand som var som en jättelik arg krocketklubba. Han hade missat ett plan eller förlorat en väska; jag vet inte riktigt vad men han var kalasförbannad.

När han levererat sin utskällning lade kvinnan bakom informationsdisken huvudet lätt på sned, log och sade:
”Ha en bra dag!”
Hon kunde lika gärna ha frågat den vredgade mannen om de inte skulle ta och sjunga en sång tillsammans.

Med detta menar inte jag att alla borde bryta ihop så snart något kärvar men jag undrar om det inte vore bättre för folkhälsan om vi tilläts visa våra känslor?

(Publicerad i ALLAS veckotidning våren 2005)

Täppas Fogelberg