Här kan du lyssna på en del av de radioproduktioner som Täppas har gjort.
Hoppa direkt till
Övrigt
Dyngasvin – Bengt Björn – Flygarbebin
Källargubben är lös – Här kommer Jullan
Sommarsoppa
Julkalender 1985
Skäggstölden på Kråkebohöjden
Kråkebohöjden ligger på en liten kulle bortom sjutton brusande städer och fjorton höga berg. Där bor tomten (Peter Harryson) med sin katt Lisselinus. I duvslaget, högt uppe i tornet på huset, bor tomtens alla brevduvor. Intill stugan har tomten sin verkstad där han snickrar saker som ska bli julklappar. Runt omkring huset bor skogens alla djur som är tomtens vänner. Grannsämjan är god trots systrarna Kråka som ibland kan vara lite retsamma. I den mest brådskande månaden december vaknar tomten för att klia sig i skägget vilket han alltid gör då han måste tänka efter noga. Men hans skägg är borta! Någon har stulit skägget och tomten blir förfärligt ledsen. Vem kan tänka sig en tomte utan skägg?
Dyngasvin – Vattlång
Den här serien sändes första och enda gången i Jacob Dahlins ”Galaxen”, 23.05 i P3 onsdagkvällar, och året var väl 1984 eller -85. På TV gick vid den tiden serier som ”Dallas”, ”Falcon Crest” och ”Lödder”.
Jag framkastade för Jacob att jag ville göra en Radioserie i samma anda, fast värre, mer skruvad och inte likt något annat.”Visst” sa Jacob och tillsammans med begåvade tekniker, som Anders Muhr, BeO Åström och Christer Andersson, snickrade vi ihop det första avsnittet. Jacob blev överförtjust. Vilket gav mig en känsla av att; jag kan ännu bättre, mer och värre. Så stimulerande var det att arbeta med honom. Torrboll? Inte mycket.
Jacob skrattade så tårarna rann.
Själv bodde jag vid den tiden i Vattlång, Hälsingland och jag undrade lite oroligt över vad byborna skulle säga när jag lät en berusad gorilla våldta en rullstolsburen dam uppe i en björk. För att inte tala om när den perverse drängen Läder-Sven fick Ko-AIDS.
Vattlångsborna sa inget. Antingen struntade de i mina tokerier eller också var de rentav lite stolta över att bynamnet nämndes i Sveriges Radio.
Jacob tyckte i vilket fall att även det där med Ko-AIDS var kul trots att han själv då redan var HIV-infekterad. Det var en av hans goda sidor; för honom fanns inga heliga kor och vi kunde skratta åt allt. Precis allt.
På något sätt fick jag originalbanden i min ägo och de senaste 20 åren har de legat i en skrubb i gammelhuset. Kerstin på SR Västernorrland förde nyligen över materialet till en hårddisk och Hans, min Webbredaktör, lägger nu ut de existerande 13 avsnitten på min hemsida.
Så vänner av riktigt sjuk humor, spetsa öronen, följ den hänsynslösa kampen mellan Ludna Conrad Conradsson och Limpan Limpeborn, för här kommer DYNGASVIN – VATTLÅNG!
Bengt Björn
För en tid sedan efterlyste Täppas via bloggen inspelningar av serien Bengt Björn, och efter en tid dök det upp ett på avsnitt från en följare. Så här kommer de.
Ovanstående avsnitt har vi fått av Jesper Ateva och nu har han även skickat en kopia på en kassett med Bengt Björn, vi tacka och bockar.
Övrigt
Kassetter med kopior på program jag en gång gjort har smugit iväg, gömt sig på hyllor och i plastkassar, som sedan städats bort och slängts.
Ja, jag har ingen vidare ordning på mina saker
Men det händer, allt oftare, att människor frågar efter ”Bengt Björn” och jag slängde ut frågan i min blogg: Har någon kopior på nämnda ”Bengt Björn” och då droppade det in saker som jag till och med glömt att jag gjort.
”Källargubben”, ”Flygarbebin” och ”Här kommer Jullan” kommer alla från en tid då jag skulle göra allt på en gång och följaktligen glömt en del.
Är det någon som har kassetter med ”Grönöga och Lilla Tjock” t.ex. ? Jag har det inte men håll till godo med dessa tre.
Flygarbebin
Källargubben är lös
Här kommer Jullan
Sommarsoppa
“Sommarsoppa”, en radioteater i 15 delar av Täppas Fogelberg, sändes sommaren 1984 i Sveriges Radio P1.
Storyn är absurd och övermättad, produktionen skev, cartoonig och med utmärkt musik. På nåt sätt känns det som ett skönt barnprogram för vuxna, belamrat med klyschiga och simpla byggklossar vilka ledigt sammanfogas i unika och alltigenom närvarande former.
Notera att det är inspelat på en sliten köksradio och låter därefter, att tre av de 15 delarna saknas samt att den sista delen är stympad och fragmenterad. Kan man bortse från “bristerna” bjuds man dock nästan tre timmar god och märklig underhållning.
Musik: Bo Hülphers och hans Hülpher Boys. Teknik: Anders Muhr. Medverkande: Leif Andersson, Maria Selbing, Jacob Dahlin m fl. Sundsvall.