EN KULTURGUBBE SÖKER SITT SPÅR

Vaknar denna Söndagmorgon i slutet av januari, ute i Gamla Stans gränder är det stilla, det är bara en hund, ett sällskapsdjur, som skäller försiktigt, och upptäcker att jag förvandlats till en, inte som i Kafkaboken,  en skalbagge, utan  till en Kulturgubbe. Hur kunde det bli så här? Greven säger att jag ser ut som … Fortsätt läsa EN KULTURGUBBE SÖKER SITT SPÅR

FÖRLORAD I EN VIT VÄRLD

"Han som hade bussen före mig fyllde inte på med spolarvätska" klagar chauffören på Y-bussen när Rufus och jag sitter bänkade längst fram på väg till Jättendal. I höjd med Söderhamn sjunker temperaturen under noll och då känns allt genast lite bättre.   Vaknar och hela världen är vit. Det gnistrar så att även en … Fortsätt läsa FÖRLORAD I EN VIT VÄRLD