Sitter i ett av det väldiga Sjukhusets väntrum. En ung kvinna hostar, en krycka klonkar och någon mumlar: ”Hå hå jaja, jag säger då det” Väntrummet är en tidsficka där sekunder, minuter och timmar ligger som skräp och damm i hörnen. Plötsligt ropar någon mitt namn. Det är Gipsmannen himself som för mig in till … Fortsätt läsa HOS DOKTORN
