Telefonen piper pockande. Först tror jag att det är ett barn som ringer för att generat säga: ”Jo men visst är Fars Dag skitlöjligt men jag ringer ändå för man vet aldrig hur snarstuckna och tjuriga gamla gubbar är.” Det är Björn, min kompis, i vars sköna Cheva vi crusade denna sommar. Han är tokig … Fortsätt läsa PLÖTSLIGT SMÄLLER DET
