Varmt duggregn och vår- försommardagen är försiktigt konfirmandgrön. Full av förväntan kommer jag med droska till det väldiga sjukhuset S:t Göran för att plocka bort gipset. Ingela som är arbetsterapeut klipper med vana fingrar upp den hårda förpackningen. Det stiger hemska instängda ångor, som från en Krokodil- och Ormtät träskmark, från det blottade skinnet. Det … Fortsätt läsa ÄNTLIGEN
Etikett: gips
GÖTEBORG T/R
Vaknar i svinottan, 04.00, och 1: Det slår mig att tåget till Göteborg och en föreläsning på Lorensbergsteatern, avgår 06.00, samt 2: Hur ska jag kunna vara bland människor när jag stinker som av jävulusisk fotsvett? Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Plockar fram sprayen, en riktig doftmördare, ”Yocoair” som … Fortsätt läsa GÖTEBORG T/R
HOS DOKTORN
Sitter i ett av det väldiga Sjukhusets väntrum. En ung kvinna hostar, en krycka klonkar och någon mumlar: ”Hå hå jaja, jag säger då det” Väntrummet är en tidsficka där sekunder, minuter och timmar ligger som skräp och damm i hörnen. Plötsligt ropar någon mitt namn. Det är Gipsmannen himself som för mig in till … Fortsätt läsa HOS DOKTORN
FÖRFÖLJD
Det är något som förföljer mig. En ytterst obehaglig och snuskig lukt. Byter strumpor men lukthelvetet hänger kvar. Det känns som att vara fångad inuti en gammal rutten gympadoja. Inser att det är gipset som börjat stinka. Jag kommer att bli en mycket ensam människa de närmaste veckorna Taximannen som kör mig till stationen i … Fortsätt läsa FÖRFÖLJD