NOVEMBERDAG

Glad, ledsen, tom och uppfylld lägger jag ”Fria män” av Halldór Laxness avslutad åt sidan. Vad återstår nu? Inte mycket. Allt verkar ytterst futtigt. Lika bra att ta en promenad. Trävirket på trappen är snorhalt, gräset frasar under fötterna och byvägen är växelvis grusigt knottrig och bitvis isblank. Häromkvällen var scenen där ”Sisters of Mercy” … Fortsätt läsa NOVEMBERDAG

TV-EKEN

Förlorad, betagen och fullständigt uppslukad av människorna runt en liten bondgård någonstans på Island i början av 1900-talet skulle tåget jag sitter på, och som är på väg norrut, kunna spåra ur och störta i Ljusnans öppning mot havet och det utan att jag skulle märka något annat än att höet är mögligt, barnen dör … Fortsätt läsa TV-EKEN

DENNA DAG SOM IDAG ÄR

”Hur är läget?” undrar Åsa artigt på gymmet. ”Dåligt” säger jag medveten om att man inte svarar så men jag har en postpubertal och existentiellt finnig och svår dag. ”Jaså?”svarar hon en aning osäkert. ”Ja, vi ska ju alla dö.” Paus. ”Ja men inte just idag va?” Fniss.   Nej men det är väl klart. … Fortsätt läsa DENNA DAG SOM IDAG ÄR

DET ONDA, DET GODA OCH SJÄLVA ÄLGKÖTTET

Pacifismen har en svår dag när Khadaffis lik bärs runt till allmän beskådan. Aldrig är det så skönt att tillhöra de goda när en buse i världsklass fått bita i gräset. Lyssnar i följd på två ljudböcker där berättelserna istället får dramatisk färg av jakten på det goda. I ”De tio härskarna” av Christian Mörk, … Fortsätt läsa DET ONDA, DET GODA OCH SJÄLVA ÄLGKÖTTET