OM ATT KOMMA HEM

”Det är -3” säger Maria. Vi sover, efter att ha mellanlandat i Thessaloniki, som utslagna boxare. Någonstans innan Gävle börjar snön. Det kliar som fan men Maria säger att det inte är löss utan solbrännan som trillar av. Handlar på Starks i Harmånger. Rösterna och ljuden är välbekanta som skolkamrater från Lågstadiet. https://www.instagram.com/p/Bg_aOQMBeqc/?taken-by=blindfotografen Snön ligger … Fortsätt läsa OM ATT KOMMA HEM

ADONISVÄGEN ÄR INGET FÖR VEKLINGAR

Aphrodite beach hotel är mycket speciellt. Ett ljuvligt pensionat för knasbollar, fågelskådare och vandringstokiga, som Maria och jag. Tänker på filmen ”Euphoria”, om en dödsklinik, och någonstans skymtar ”Newer let me go” av Ishiguro, om kloner som föds upp till att bli organdonatorer. Allt indränkt i ”Faulty towers”. Den där Tysken, han som sitter vid … Fortsätt läsa ADONISVÄGEN ÄR INGET FÖR VEKLINGAR

FONTANA DE AMOROSA ÄR BARA BLAHA BLAHA

Fågelskådare, eller är de sluga äggtjuvar, som också bor hos Gregoria, Britter, Fransoser och Tyskar, sätter iväg fullastade med kameraobjektiv väldiga som Boforskanoner, tidigt på morgonen på väg mot Nationalparken Akámas. Morgonens syrliga luft värms upp av en väldig sol när vi själva gör oss i ordning för en långpromenad genom Akámas. Målet är Fonta … Fortsätt läsa FONTANA DE AMOROSA ÄR BARA BLAHA BLAHA

RES, LÄR OCH ÄT BLÄCKFISK

”Känn på den här.” Maria lägger något hon plockat från ett träd i min hand. Det känns som en lång och rätt styv Sockerärta. Jag stoppar den i fickan. https://youtu.be/pEfdXTs8Vl0 Vi fortsätter att promenera ut mot Akámas på Cyperns Västspets, det doftar Pinje, knepiga tallartade träd och från alla blommor. Det är vår och växtligheten … Fortsätt läsa RES, LÄR OCH ÄT BLÄCKFISK