KOM  IHÅG MIG, MARIA

  Vem är det som sitter där  borta i roddmaskinen, sliter, svettas,  drar och lyssnar på "Skenet" från Bollnäs och "The Dictators" från New York  så det skallrar i trumhinnorna? Det är  Ålderskrisen. Trots Gymmets eget Eurodiscolarm och iPhonens låtlista tränger sig närgångna frågor fram. Det är först om ett par månader jag fyller men jag … Fortsätt läsa KOM  IHÅG MIG, MARIA

VÄRLDEN I ÖREBRO

Hur förklarar jag att det svåraste, och mest hälsosamma sättet, är att, oberoende av sjukdom, åldrande och de krumbukter som livet självt spelar sina spratt med, är att vara närvarande i sitt liv? Det är Seniorfestival i Örebro och jag ska prata om Träning. Det fiffiga med att röra på kroppen belyser föregående talare, Åsa … Fortsätt läsa VÄRLDEN I ÖREBRO

VARDAGSLUNK

Luften är mild, luktar vanilj och hormoner. En hel Gymnasieskola trängs och snattrar vi Djurgårdsfärjan samt  en ensam glassförsäljare. Bakom sorlet gurglar Mälarens vatten genom slussen ut i Saltsjön. Himlen, det säger Urban, är hög, djupblå med några högt liggande slöjmoln och efterlämnade, som två glesnande ögonbryn, spåren av ett par JAS-plan.   Gymnasisterna väller … Fortsätt läsa VARDAGSLUNK

VERKLIGHETEN ANFALLER, PÅ RIKTIGT

  Futtig, löjlig och insnöat navelskådande, plus kinder rodnande av skam, läser jag DN:s artiklar om Flyktingkatastrofen i lördagens tidning. Skrev i förra blogginlägget om att verkligheten kom stormande i och med att jag fått nya batterier i hörapparaterna. Inte bra. Det privata känns bagatellartat. Men hur blir man kvitt känslan av maktlöshet? Så många … Fortsätt läsa VERKLIGHETEN ANFALLER, PÅ RIKTIGT