Midsommaren börjar ”Bra” När Maria och jag sätter oss vid utebordet just som gästerna börjar strömma till, solen skiner, det doftar av god mat så lyfter sig hela bordet och vi faller på rygg med det kraftiga bordet över oss. Stenarna som hållit duken på plats visslar förbi våra huvuden och dunsar i gräset.
Om någon varit på hugget med sin telefonkamera hade det kunnat bli en hit på Instagram, Snapchat eller TikTok. Nu lagras händelsen som ett minne, den gamla analoga oldschoolmetoden, men också manifesterat i ett stort blåmärke i ena knävecket.
Sammankomsten är trivsam och dessutom befriande utan vare sig sill eller jordgubbar. Det finns mycket annat smaskigt på bordet.
På Midsommardagen, stillheten och bakfyllans dag, tackar jag min lyckliga stjärna över att jag kommit över det där med alkohol. Träffar andra som också varit på Midsommarkalas och utbyter erfarenheter. Några finner det egendomligt att vi på vår tillställning varken nubbade eller åt sill.
En man öppnar sig och talar om det manliga främlingskapet. Om man sitter i ett sällskap av andra män, ytligt bekanta karlar, och när den som tagit på sig den psykologiska ledartröjan beskäftigt och engagerat börjar hålla låda om husvagnskopplingar och man helt enkelt inte kan komma på ett lämpligt inpass när det gäller just husvagnskopplingar: Är man då att betrakta som ett socialt UFO?
På Midsommardagens afton går vi till Jättendals kyrka för att rensa skallarna med en kraftig orgelkonsert. Nytillträdde kantorn Attila från Polen får kyrkan att svaja och det är Signe som vänder notbladen
Och så Ryssland, Putin och Wagnergruppen på det.