Vilken egendomlig jul, ingen trängsel och inget stålbad av julmusik i butikerna. Det är som om man sluppit ut ur Nordkorea och får möjlighet att tänka själv. Är det postcorona, kriget eller alla skräckrapporter om ökade elkostnader?
Låt oss titta in bakom ett av alla frostade vinterfönster. Ett fladdrande stearinljus målar upp lådan, den han framlever sitt liv som ben- och armlös i, och alla nio barn som garnering runt mannen, myten människan, yes box, Lundvall himself.
I dag har de kammat sidobena på honom, fint ska det vara.
”Berätta något, pappa.” Barnen ser förväntansfullt på sin far.
”Har ni hört om den där kaninen som kunde vissla Marseljäsen?”
”Nej inte den, och inte den om Rödluvan, pappa, ta något nytt.”
Lundvall lägger pannan i djupa veck. Denna panna vars veck och fåror är legendariskt uttrycksfulla.
”Det var en gång en missförstådd och marginaliserad häst.”
Lundvall låter blicken svepa runt för att kolla om alla är med på noterna vilket de är.
”Alltid när hästarna på gården skulle utfodras trängdes den där stackaren undan, kom alltid sist och fick skit och ingenting. Av förklarliga skäl började hästen att tycka förfärligt synd om sig själv och läget verkade hopplöst fram till den dag då bonden lät den mobbade hästen gå i lag med kossorna.”
”Vad hände då, pappsen?”
”Jo förstår ni, korna hade inte bara mjölkstinna juver utan de hade även ett gott hjärta. När hästen blygt sträckte sig mot en spene fick han sig väl smaka. Detta utvecklade sig så att den där magre stackaren blev stor och ståtlig. Bonden undrade i och för sig varför korna inte gav så mycket vid kvällsmjölkningen men han lät det bero. Till slut hade gårdens stackare nummer ett blivit en väldig varelse, som en korsning mellan en elefant och en giraff.”
”Och då?” Barnen flämtar förväntansfullt.
”Jo, för att imponera på gårdens alla djur och verkligen visa vem som satt med alla kort på hand tog hästen ett jättesprång över hela boningshuset.”
”Och?”
”Och då föll det sig inte bättre än att han fastnade med en hov i skorstenen, trillade ned och fullständigt manglade bondens nya elbil, den som kostat en förmögenhet. Bilen såg ut som en trampad ölburk. Hästkraken blev då skickad till Hästarnas uppfostringsanstalt, hårda bud i Mellerud.”
”Varför, pappa, varför?”
”Jo, det fina i denna kråksång visar att det i och för sig är bra att dricka mjölk men att stöld är och förblir kriminellt.”
”Men lägg av pappa, du kan lika gärna ta den där med Hans och Greta.”
God jul!
Hälsingetidningarna – Krönika 221223