Himlen hänger som blöta raggsockor men i köket är det varmt och jag ber Maria ta en bild på min senaste tändsticksskapelse, ett torn där universum nedlagt ett ägg, begriper inte varför men ibland gör jag saker utan att förstå.
Sms:ar bilden till Stanley i Delsbo och även om han heller inte ser någon egentlig betydelse är han svag för det obegripliga.
Maria har laddat en ryggsäck med gasolkök, grönsakssoppa och jag bidrar med en termos kaffe och två Muminmuggar. Vi färdas på tillhälften igenväxta skogsbilvägar djupt in i skogarna, kliver ur och börjar traska upp för slänter och ned över klafsiga ställen där blöt mossa, stubbar och stenar övergår i torra fläckar med vissna ormbunksblad, trattkantareller samt en och annan guling. Vinden pratar i våta barr och spretande grenar. Den lilla sjön är, det säger Maria, alldeles svart.
Att promenera längs byvägen är inte tröttsamt men att hela tiden kliva i gropar och gå upp och nedför sänkor är svettigt men till slut kommer vi till huset som vår kamrat byggt i mitten av ingenstans, med veranda ut mot sjön.
Det enda som hörs är vinden och några talgoxar.
”Det här är väl att ta skogsbad” funderar Maria med ett stänk av ironi, men visst, det här är vad folk åker på kurser för att uppleva. Komma nära något, är det naturen, oss själva eller kanske att uppleva sin lilla lilla del i det stora, som ett torrt löv på väg ned i marken.
Några timmar senare tänder vi ljus på en grav, röster i dunklet och bilar som parkerar eller ger sig iväg.
På radions livsåskådningstid pratar en präst som samtidigt är sexolog, Gud är en orgiastisk kraft, det är ju ändå Allhelgonahelg och döden är granne med livet. Som om inte det vore nog är det 100 år sedan Tutankhamons grav upptäcktes och är det verkligen sant att denne härskare mumifierad med ståfräs och att denna exklusiva detalj brutits av, stulits och är på rymmen? När kommer filmen ”Jakten på den försvunna Pillisnorken”?
Åter hemma i köket visar det sig att termosen måste ha trillat ur ryggsäcken och ligger kvar i skogen men det är alldeles för blött och mörkt att ge sig ut med pannlampor och leta. Det är en dag, förhoppningsvis, imorgon också.
Lyssnar färdigt på Arnaldur Indridasons senaste ödesdrama från Island och medan regnet pickar på fönsterblecken övergår allhelgonahelgen i vanliga dystra blötnovember.