Läser, eller lyssnar, han läser själv, ”Större trygghet aldrig fanns” av Klas Östergren. Läser inte hans böcker främst för själva storyn, berättelsen, den får man leta, utan mer för stämningen. För att komma vidare, att något verkligen händer, får man tröska genom en massa ludd, bisatser, sidotankar och reflektioner.
Plötsligt är jag ändå invaggad och fullständigt klar över vad boken handlar om, det är som en långsam behaglig massage.
I den här boken skapar en visionär ett utbildningssystem som syftar till att göra en lycklig och företagsam människa men resultatet blir en liknöjd person som sitter framför Tv:n med en skål chips.
Dessutom finns det knappast en annan författare som skriver ”Fru Carlberg har en interimistisk min” och kommer undan med det. Det är tack vare honom som jag vet vad apokryfisk betyder, men vänta nu, låt mig se, vad betyder obsolet?
Medan jag lyssnar, han läser väldigt bra, arbetar jag med att skapa med tändstickor.