Lämnar Gnarp med X-Tåget från spår 2. Det finns bara ett spår i Gnarp vilket gör det lätt att hitta.
I Gävle möter min barndomskamrat Gösta, vi strosar längs Drottninggatan, passerar den berömda skulpturen ”Fnasket i plasket” brukade farsan säga, Rådhuset och stora Torget.
I våra barndomskvarter på Väster, Gösta bor kvar i samma hus, är det tyst. Barnfamiljernas barn har vuxit upp och föräldrarna är gamlingar vilka inte gör mycket väsen av sig.
När jag var liten badade kvarteren i lukter: Söta karamellkok från Pix och Läkerol, kafferostning från Gevalia, skunkit från massafabrikerna vid kusten och skit från den hårt nedsmutsade Gavleån.
Idag är allt förbättrat, vattnet är skapligt rent och fabrikerna har flyttat till Tjottahejti eller fått bättre skorstensfilter.
Inför kvällens begivenhet, gitarristen Steven Kautzky Andersson i Sjömanskyrkan besöker vi en sylta, ”The Lion” som enligt uppgift har stans billigaste mat och öl. Det stämmer för det är inget tjafs på stället, duklöst, lätt avspolbart och min plankstek kostar 129:-, helt ok, pulvermos är ändå alltid pulvermos.
Göstas polare Sten berättar att han har 500 flaskor whiskey hemma men han är inget fyllo utan en whiskeyentusiast, åker på studieresor till Skottland och har sig.
Lokalen i Sjömanskyrkan fyller långsamt på, förväntningsfulls sorl tätnar och närmar 22:00 smäller det till.
Somliga besöker konserthus och lyssnar på Mozart, andra, som vi, trängs i en intim lokal för att höra Steven Kautzky Andersson plus bas, trummor, orgel och Pia på sång tolka Jimi Hendrix. Jisses vad det svänger. Steven är fenomenal och bandet alla tiders.