Vinden, en varm och vänlig, plockar bland almarnas löv när Lena kör in på gården.
Hon ska till Bergsjö för att handla och jag behöver hämta min hjärtmediciner på Apoteket.
Lena, ja jösses, det var minst 50 år sedan jag var konstskoleelev hos hennes mamma. Vi var så unga då, späda sparrisknoppar i Livets Trädgård. Nu har det flutit mycket vatten, man har fått sina törnar men också lyckliga stunder, så vi har en hel del att prata om.
Bergsjö ligger och väntar i sin sommarklänning men på Apoteket är det tvärnobben. De satans recepten har inte kommit, hur faan svårt kan det vara, nu när allt bara är ett klick bort.
Lena knallar in på ICA men när det gäller den glass hon vill ha är det även där nobben. Jag sitter i snabbköpets förstuga och mediterar över alltings förgänglighet. Några barn spelar på en pipande mojäng medan Bergsjöborna travar in och ut med sina kassar.
Du kan konsten att skriva intressant om ingenting. /Leo