Himlen är lurig, det kan bli lite hursom, denna dag när jag ska få komma till Lakbäck och Sunes sjöbod vid havet.
Vi plockar upp ett par pizzor i Harmånger, fortsätter över Stocka, Ströms Bruk och viker av Österut vid Via, tar sikte på Hornslandet och vägen till Hölick.
Sune berättar om byarna, skumpar in på småvägar och plötsligt är vi i Lakbäck.
Människorna i sjöboden intill wookar så det står härliga till. Lakbäck, jag säger då det.
Det luktar verksamhet vid hav inne i hans sjöbod. Allt har han gjort, blåanlöpta väggar, grova plank och såväl fönster som dörrar har han gjort.
Det blir musik på Gistvallen helt nära. En gistvall är ett ställe där fiskarna hänger upp sina nät, det vet väl alla.
Vi plockar med stolar från Sunes veranda och slår oss ned. Det är en hel del sommargäster samt en och annan (Sune) inföding.
Kire Ljung från Ljusdal är trubadur och spelar trubadurdängor vilket just lilla jag inte tänder på, Lasse Berghagen och Gösta Linderholm får mig att osäkra pistolen, men så kommer Janne Karlsson från Hudiksvall med sin elgitarr och de börjar rocka. Jösses, det svänger.
En flicka i den lilla publiken kliver fram, lägger stämmor och körar tillsammans med en annan dam från en sommarstuga.
Elgitarristens fru framför a cappella en Janis Joplinlåt, väldigt rivigt och bra.
Sune går igång, klappar händerna och sjunger med, särskilt i Elvislåtar och vi har helt enkelt jättekul.
Plötsligt kommer ett rytande dån från skyarna, regnet faller allt tyngre, kvällen är slut, men jag säger: Lakbäck, alla tiders!