Ett förväntansfullt sorl hörs inne på Jättendals Hembygdsgårdloge, ännu fler bänkrader bärs in, alla fylls och nu väntar vi på att bygdens son, Mårten Lärka och hans vänner ska börja spela. Det är ett slags 20-årsjubileum för det var då, för 20 år sedan, han första gången spelade på denna hembygdsgård.
Publiken består dels av Jättendalsbor men mest av tillresta Mårtenfans. Alla här tycker om Mårten, stämningen är varm.
Maria och jag sätter oss på fjärde bänk, och kolla, där är ju Kerstin Svensson och en radda andra kända ansikten.
Först låter musiken som ett rart pojkband med Mårten som förvuxen tonåring men så tillstöter en skapligt giftig sologitarr och en fet sax. Dessutom får han hjälp med sången av flickvännen Frida från Ljusdal. Nu är det ett väldans röj.
Logen börjar gunga, folk sjunger med och klappar händerna, ja, det är riktigt kul.
I pausen blir det fika ute på tunet med kaffe, rulltårta och smörgås, prat med bekanta varpå det blir dags för andra set. Åter börjar det lite tunt för att svälla till, bli tätt och smaskigt.
En fin kväll, soliga juli, ett sådant där kärt minne att lägga i ett skåp och ta fram när vintern är mörk, kall och tjurig.