Några dagar tidigare, när regnet piskade fönstren, låg jag på köksgolvet, Maria satt på min mage och medan hon lade en ansiktsmask av gipsförband över mitt vaselininsmorda ansikte nynnade hon på ”Jag är så avundsjuk”.
Nu står TullaMaja och Hjördis vid köksbordet och betraktar gipsmasken som jag börjat klä med utbrunna tändstickor.
”Vad betyder det här?” TM kliar sig i skallen.
”Jag vet inte” säger jag ”Det ligger liksom bortanför det här med mening och betydelse, ja, man kan väl säga att jag fick en vision”.
”Vision” säger TM som om en väldig elefant av skär marsipan just smugit genom köket.
För många är en tändstickstavla den värsta och lägsta formen av gubbterapi. När pappan i Karl-Bertil Jonssons Julafton får en tändstickstavla föreställande Bodens fästning fattar man att det är ett riktigt bottennapp men när Stanley minns de tändstickstavlor hans pappa knåpade ihop får han något varmt i rösten.
En var väldigt fin med en ståtlig älg.
Ute sliter vinden i almarnas blad men luften är varm då solen härskar över himlen.
Hjördis sparkar boll och vi äter lunch på Gammelhusets trappa.
”Det är bara några rester” säger Anton försiktigt men den Grekiska spenatpajen och tomatsalladen är väldigt goda.