Tillbaka till Lunnsjön och åter är det så där obegripligt härligt. Bättre än vykortsbra.
Vi äter Marias tjockpannkaka med hallon, vispgrädde och som inte det vore nog: Sigrids Hallongrottor och kaffe.
En familj grejar på med sitt en bit bort men när de lämnar stranden kan vi gå ned i vattnet utan klistriga badkläder. En Gök ropar.
Det är en sådan här stund så obegripligt att det inte långt härifrån, i Ukraina, ett väldigt stort land anfaller ett mindre land, att folk dör och allt ödeläggs.
Det är då jag återvänder till sjön för att dränka en Putin.
Sedan tar vi en kopp kaffe till, och, till skillnad från denna tidpunkt, sen afton, på Midsommaraftonen anfaller inga knott.
En på alla sätt priviligerad pannkaksmiddag vid Lunnsjön.