Kommer jag att hinna fram i tid till Carl-Göran Ekerwalds föreläsning på Rönnells?
Tåget rullar långsamt, det är något trassel, och jag vaggas till sömns.
Drömmer att Alvar Alto bränner en gammal IKEA-katalog och visst blir det upplopp. Det kryllar av smakpoliser och köttederna haglar.
Vaknar. Det visar sig att tåget krypkört genom Uppsala då den satans Rasmus Paludan bränner Koraner och står i.
Demonstration och tumult och när Felix möter på Stockholms Central, 20 minuter försenat, slänger vi oss i en taxi och missar första kvarten.
Det är knökfullt på Rönnells, människor sitter och står överallt. C-G Ekerwald är 99 men vital, fnissar förtjust åt sina egna skämt och berättar att han, ateist som han är, läst Bibeln ända sedan han var 10. Då var han, gosse med läshuvud, inackorderad i Östersund och elev på Läroverket.
”Jag tycker om gamla texter” förklarar han ”det är som att bli gammal, närmare döden kommer man närmare födelsen.”
Och fortsätter:
”Unga människor skriver inget vidare eftersom de inte varit med om så mycket. Som Göthe sa: åsikter är bara luft, erfarenhet är allt.”
Då jag är rätt gammal älskar jag att höra sådant där men när vi efteråt står ute på trottoaren, jag tänder pipan när Felix sammanfattar:
”Äh, bara en gubbe som pillar sig i naveln.”
Men där har han fel, vad var det nu föreläsningen hette, Jo: Det som inte finns.