Mellanfjärden, du pärla vid havet men jag bryr mig inte om. Novembersolen som breder ut sjöbodarna längs havet, uppjagade måsar eller restaurangen i vinterdvala.
Det är brödet jag vill ha. Det skivade Levinebrödet som ligger i frysen på Swishaffären.
Sålunda utrustad med nyborstade tänder, man kan inte sätta sig i en främmande bil och lukta kaviarsmörgås, det kan man inte, ställer jag mig vid vägen och sträcker ut tummen.
Som ung liftade jag flera gånger runt Europa och en gång till Nordafrika så nog borde jag, även under nuvarande förutsättningar, kunna lifta till Mellanfjärden.
Liftarens största tillgång är tålamod och ett öppet sinne.
Jättendalssjön drar en hinna av is över sig alldeles bakom mig. Det doftar vedeldning och kallväder.
Förr i tiden brukade jag hinna med att nynna mängder av Beatles- och Dylanlåtar men jag hinner knappt börja med ”Strawberry fields forever” innan en bil stannar. Det är Anette och Bo-Lennart och de är på väg just till Mellanfjärden. Det här går riktigt bra.
Bo-Lennart hänger med in i affären och skjutsar dessutom hem mig efteråt.
Inga strapatser, inget trassel och jag laddar frysen med det goda bröd jag skiva för skiva sedan rostar.