”Där sitter Alex Schulman” konstaterar Felix när vi, på väg över Stureplan passerar Sturehofs uteservering.
Det är väl klart att Alex sitter där. Det är lika klart som att lingon finns i skogen.
När vi ska äta lunch styr Felix mot Sturehof. fint ska det vara. Solen skiner generöst och överallt sitter folk och babblar i en allmän stämning av nu-är-Coronan-nästan-över. Det är köer bakom rep vid Prada och de andra lyxbutikerna längs Birger Jarlsgatan.
Vi äter Havets Wallenbergare, dricker Tranbärsjuice, toppar med Crème Brûlée och Cappucino.
Tänker på de senaste dagarnas debatt om huruvida Stockholmare är klyftigare än andra och att de smartaste Stockholmarna väljer att lämna staden. Kvar blir låtsasstockholmare, nyss inflyttade från landsorten, som iförda cykelhjälm störtar ned längs Guldbron på sina elsparkcyklar.
Fattar inte vad som är problemet. Sverige är ju så litet att man mycket väl kan ha ena benet på landsbygden och det andra i staden.
Mätta strosar vi längs Strandvägen bland mängder av flanörer. Det luktar avgaser, Bruscetta och gott kaffe.
Djurgårdsfärjan tar oss över vattnet mot Gamla Stan.
Peter, står i sin antikvitetsbutik på Kindstugatan och vi småpratar som om vi har all tid i världen, vilket vi har.
Åter i min kvart får Felix en burk lingonsylt och Marias fläskpannkaka.
Allt är i sin ordning.