Maria ropar inne i skogen. Hon har kantarellrösten.
Vi har traskat längs en ravin, en bäck som gurglande slingrar mellan uddar av fjädrande mossa. Ris och träd som beter sig på alla andra sätt än träd i en park. Huller om bulle och hur som helst. Vinden susar i trädkronorna och det luktar lite höst. Men var är kantarellerna?
Slår mig ned på en stubbe och kontemplerar. Det är då hon ropar.
Kantareller överallt. Fulla korgar och påsar.
Vi pysslar i timmar med att rensa, skära och förvälla.
Det är så mycket kantareller i grytorna att om man gjorde kantarelltoast på alltihop, lade mackorna på marken skulle de räcka ända från Gnarp till Jättendal.