Svårt svulten och trängtande efter levande musik, jag skulle gå igång på Nordkoreansk Gladjazz, åker jag med Sune till Forsa Handelsträdgård och en föreställning med Sigge Hill och Jerry Karlsson. Mat, stek Haloumi, grönsaksröra, kan det vara Baba Ganosh, potatis och en kryddig sås. Kaffe med Kladdkaka och vispgrädde.
Jerry Karlsson må vara politiskt skum, visst är han SD:are?, men han spelar piano med en frenesi som inte står förlagan, Jerry Lee Lewis, långt efter Dessutom sjunger han hyggligt.
Sigge Hill är rätt tam, rar fast spelar gitarr som en riktig rackare. Han framför sin hit, den där om att få slut med tjejen och dyster gå längs Möljen.
En inbjuden Elviskopia får tummen ned av Sune, men, han sjunger ändå med.
”Jag sjunger inte med den där snubben utan med själva Elvis” Förklarar Sune.
Publiken är entusiastisk men jag fattar inte: Själv är jag jättegammal men den här musiken känns ändå antikverad. Jag började lyssna på musik med Beatles och Stones och Elvis är någon som min Syrra älskade, fast förstås, hon är sju år äldre, precis som Sune.
Men vad tusan, det är härligt med levande musik och jag ser verkligen fram mot The Neighbours, det grymma Delsbobandet, i Jennys loge, Silja, nästa vecka.