Regnet skvalar mot fönsterblecken, det är +3, gårdsplanen och vägarna är snorhala.
Björn ringer från sitt hus på en skärgårdsö, han har +6 och torrt väder. Han är den ende som bor på ön, där på en bergknalle ligger en gammal lotsstation och nere vid bryggan ligger en båt, hans båt.
Telefonen laddar han med solceller och sötvatten, ”det är whiskeyfärgat” hinkar han upp från brunnen. Det är han, himlen, havet och måsarna.
Vi pratar om gemensamma bekanta, om böcker och om ved.
”Nej, nu ska jag ut och skjuta mig en svan.” Vi pratar om för ändamålet lämplig bössa, kula eller hagel, och om olika sätt att anrätta svan. Jag har själv lagat svan en gång, köttet kom från honom, och vet att det är gott bara man undviker fettet. Det smakar tran.
”Det kanske blir någon and också” lägger han till.
Efter samtalet med enslingen på ön tar jag mig i kragen, hatar det, och sätter igång med att tömma kattlådan.
Borde ha gjort det för flera dagar sedan och äckliga klumpar av kattströ och kattpiss trillar på golvet.
Då ringer Sune och undrar hur det gick med skorstenen. Han läser inte min blogg så hur ska han veta. Redogör för den lyckliga upplösningen.
Förklarar va jag just nu har för handen, stinkande kleggor av strö och kattpiss.
”Funderar på om jag ska skrapa upp skiten med stekspaden?”
”Ja, inte för den skull (hygienaspekten) men kan du inte ta det med dammsugare?”
”Ne, , det är för blött.”
”Aha, men sopskyffeln då?”
”Den är av plast och är rätt sprucken, känns ofräscht, men stekspaden å andra sidan, jag vet inte.” Kliar mig i huvudet.
”Har du ingen skyffel av metall?”
Då slår det mig, javisst, det hänger en liten metallskyffel ovanför spisen och det går upp för mig att om jag inte pratat med Sune hade jag inte kommit på detta. Vi börjar prata om hur det är att arbeta tillsammans för att hitta en lösning. Sune som hela sitt liv arbetat som snickare lägger till:
”Ibland när jag arbetat med någon har vi kommit på saker växelvis och arbetet har flutit på. När kommunikationen med en andre varit stumt har det inte varit så kul.”
Nej, det är sant, om det så bara handlar om att med spett göra hål och slå ned en stängselstolpe fungerar det så mycket bättre om man utan ord kan läsa varandra och ändå har det gemensamma jobbet som mål.
Sedan kommer jag att tänka på Jacob Dahlin för det var precis så som samarbetet med honom fungerade. Men det säger jag inte till Sune.