-13, isen lägger sig till rätta över sjön och det nyper uppfordrande i kinderna när jag närmar mig backen upp mot kyrkan. Skärpning, vintern är här.
Plötsligt fastnar käppen i en isklump, det elastiska bandet i dess inre brister och käppen faller sönder i 5 segment/rörstumpar.
Nu är, som Stanley brukar säga, det kokta fläsket stekt. Utan käpp är jag, med risk för att låta dramatisk, förlorad.
Det är då Barbro Kardell kommer med sin hund, hon undrar vad som står på och jag förklarar att jag är en kompass som bara toksnurrar. Jag griper hennes arm och medan hon går med mig uppför Kvarnbacken och vidare hem till mig säger hon att hon slaktat 7 tuppar och det tack vare att jag lärde henne för några år sedan hur man gör. Från att ha känt mig förlorad känner jag mig stolt.
Väl hemma ringer jag Klas-Göran och beskriver läget. Käpplös.
Han kommer förbi, hämtar käppstumparna samt en trasig reservkäpp. Han är händig och kan laga allt från en brödrost, en bil till en parabolantenn.
På Trettondagen dyker han upp med 2 hela och väl fungerande käppar!