Snö och regn blåser runt över Riggbacksvägen, en väg så oansenlig att inte ens GPS låtsas om den.
Vägen är bitvis snorhal och broddarna ligger hemma på köksbordet.
Går fel hela tiden men jag har en morot. Åter hemma i värmen ska jag fortsätta med en dikt. Den börjar så här:
”Vi älskade i ruinerna efter (eller heter det av) utbombade
pepparkakshus.”
Det är en bra början men där tar det slut. Borde ta kontakt med min gamle vän Bruno K. Öijer, han borde kunna få dikten att, som man säger nu för tiden, ”flyga”.
En annan sak att njuta av i spisvärmen är Peter Englunds artikel i dagens, 27 December, DN/kultur. Den handlar om att dystopierna var roligare förr, då när allt bara tycktes bli bättre.
Nu är de inte lika kul längre.
Han menar att det idag, trots allt, inte är kört.