Havet morrar, vältrar sig och fnyser. Vågorna föser upp drivor av tång och över alltihop en frustande vind. Det är i mitten av November och stranden vid Rävstensudden ligger öde. Vi har varma kläder, sittunderlag, matsäck och en termos med kaffe.
Hur många leende sommardagar har vi inte varit här, vänliga vågor, huggsugna bromsar och hallonsaft. Badkläder, handdukar, sololja och solglasögon.
Maria packar upp dubbelmackor, bröd bakat på havregrynsgröt och vetemjöl i långpanna. Smör, tomater och skinka.
Vi balanserar kaffekopparna och smörgåsarna mellan tjocka vantar. Vinden piskar in en regnskur.
Märkvärdigare än så är det inte men det är, efter omständigheterna, en skön stund vid Rävstensudden.