Luften är höstvass och gränderna Coronaglesa när Felix och jag går längs Köpmangatan, över Stortorget och ned i Kåkbrinken mot Stora Nygatan och Gamla Stans Bokhandel.
Patrik Lundberg ska prata och publiken är Pandemisäkert utplacerad. Det var Felix som gjorde mig uppmärksam på hans böcker, titlar som ”Onanisterna”, ”Gul utanpå” och den jag just läst: ”Fjärilsvägen”.
Patrik gjorde ett omtalat ”Sommar, sommar”-program, har blivit intervjuad överallt och är verkligen i ropet. Hans framtoning är varm, underfundig och han skildrar klyftan mellan allt, främlingskapet som ligger i att inte höra hemma någonstans.
”En Olympiad avgörs inte under veckorna som tävlingarna pågår utan under de fyra åren dessförinnan” varpå han fortsätter att berätta om gapet mellan kompisarna hemma i Sölvesborg och de nya bekantskaperna under Genusstudierna på Universitetet. Mest och innerligast pratar han om sin mamma, hon som kämpade i motvind för att ge sina båda barn vad de behövde.
Klassresan är också ett av hans teman och han pratar gärna om sin härkomst, arbetarklassen:
”Idag äter de fel, tittar på fel TV-program, röstar på fel parti och vill helst åka till Ullared” filosoferar Patrik.
När folk är på väg att lämna lokalen vill en Riksdagskvinna från just Sölvesborg bli fotograferad med mig och jag tänker ” Herregud, hon kanske är SD-anhängare” men där hade jag fel, hon sitter i Riksdagen för Socialdemokraterna, jag fördomsfull, ja ganska mycket.
Efteråt går vi på Jerusalem Kebab i Gåsgränd, äter bästa Kebaben och pratar om Patriks framträdande.