”Hur såg han ut?” frågar jag Maria när vi hämtat skatten och lämnar Stråtjära. Regnet smattrar mot framrutan. I kupén är det torrt och varmt. På höger sida stävar Ljusnan, min favoritälv, de sista kilometrarna innan den rinner ut i havet.
”Det var väl rätt mycket Einstein över honom, håret på ända och vänliga runda ögon.”
Det var i början av veckan, när vi gick sista etappen av Valleden, som jag upptäckte, att jag, trots att jag går 5 kilometer varje dag, har rätt skräpig kondis.
Denna dag köper jag alltså ett gå/springband för 750:- av Hasse och Gunilla i Stråtjära.
Nu kan jag gå hur långt som helst, även om det spöregnar eller snön piska, och det inomhus medan jag lyssnar på en ljudbok eller föreställer mig att jag vandrar längs en stig i Nepal.