Vandrar mellan då och nu. Kor råmar, en hund skäller och det doftar Junigrönska.
Murre rycker i min sänggavel, jag har övernattat hos honom på Alnön då han och jag ska sända ett tidigt radioprogram.
”Det blir inget program Täppson, det är någon jävel som skjutit Palme.”
Det var bara att åka med Alvar Anderssons taxi hem till Vattlång. Igen. Bilradion malde samma nyhet gång på gång och Alvar suckade och klämde till slut in en svajig kassett med Dolly Parton.
Det var mycket det där året. Tjernobyl, farsan dog och var det inte då John Lennon mördades. Plus att jag skilde mig för första gången.
Det tjuter i bildäck, ett ljud som för mig åter till nuet. En bildörr far upp.
”Gavarit Bosse.” Det är Ryska och betyder Bosse talar. Inte för inte har han undervisat i Ryska.
Han berättar förtjust om sin nya Pacemaker och understryker att han fått tillbaka sina krafter och jag tycker mig ana vad han menar.
Han säger att han borde installera en hushållerska i sitt tomma hus på trakten men jag undrar vad hans fru i staden 10 mil norrut skulle tycka om det.
Han slänger sig i bilen, dundrar iväg och jag är åter ensam i mitt huvud.
Hörde Erik Blix som programledare för Ring P1 i morse. Märkligt. Träffade honom när han var programledare för Fångarna på fortet för ungefär tusen år sedan. Vi, en samling författare flög från Bromma i en liten specialchartrade Learjet. Väl på fortet fick jag, som såg dåligt redan på den tiden stå i tornet tillsammans med Fader Fouras samt en småväxt och svara på gåtor. Det är inte min starka sida och jag svarade fel på tre av fyra vilket betydde att några av kamraterna fick dyka i havet efter guldpengar.
En cementblandare för mig tillbaka till ögonblicket.
Det är Jan-Erik Persson som ska gjuta stolpfästen till ett nytt staket mot Prästgården. Byns Pavarotti, närmsta granne, Lars-Göran Vannberg, kommer över för att titta när Sten-Olov Kardell gräver hål..
Vandrar vidare. Erik Blix förresten, han var ju värd för ett radioprogram där både jag och Lisbeth Palme medverkade. Minns inte vad det handlade om men det var väl något program.
På väg ut ur Radiohuset började vi tala om Ginseng och hon sa att hon hade massor. Ginseng som Olof fått av Nordkoreanerna och hon sa att hon skulle lämna in en laddning på Jerusalem Kebab i Gåsgränd. Men det gjorde hon aldrig.
Hör Storspoven på åkrarna upp mot Hembygdsgården och i backen, Ramm Hans backe möter jag Inger Kvist men när jag ska plåta henne har batteriet i telefonen tagit slut.
Vi står och pratar. Det är trevligt, solen skiner och vinden är mjuk och ikväll ska Max byta batteri.