Vinden är nästan varm, den lovar mer, och det doftar Nässlor, Kamomill och nyslaget gräs. Om det varit på Cypern hade det varit Salvia, Rosmarin och Timjan men nu är det som det är och Nässlor är inte illa. De kittlar i näsan.
Varje dag går jag förbi ett hus som några snickare renoverar. De har hållit på i månader och deras röster hörs ut mot vägen. Vad de säger till varandra är svårt att säga, men tonfallet, vilket tonfall.
En ömsesidighet får varje ord att ligga i en öppen tillitsfull hand. Undrar om de låter likadant med sina fruar och om de gör det blir det både Guld- och Diamantbröllop.
Koskit. Alla dofter och ljud drunknar i koskit. Blir golvad, reser mig på 9.
Från skogsbrynet kommer en vind full av Tallar, Granar, byvägens dikesörter och Lövträd som vecklar ut sina blad.
Det är då som en skärande signal sliter sönder allting. Det låter som ett brinnande kärnkraftverk men det är Glassbilen.