Vinden river och drar i taket. Kastbyarna får väggarna att knarra. Inte mycket händer. Pratar lite i telefon med K, S och S.
I dag promenad och kaffe med M. Livet är som ett evighetslångt och segt Yogapass.
Fattar inte hur jag skulle klara mig om jag inte var en läsande människa och Maria i Karlstad försåg mig med talbokstips.
”Sympatisören” av Viet Thanh Nguyen är dramatisk, spännande, rolig, fruktansvärd, innehåller både politik och lite sex.
”Jakobsböckerna” av Olga Tokarczuk är otrolig. Handlar om sektledarnas överdängare nummer 1 och är hela tiden, genom alla 58 timmarna, oavbrutet fängslande.
Prövar ”Löparna” av samma författare men den är för översmart och kylig.
Dyker in i ”Hovjuvelerarens barn” av Gunnar Bolin men den griper inte tag. Trots författarens obestridliga skicklighet smälter boken på tungan som en lagom behaglig halstablett. Kanske blir det så om man som han skrivit det ena kultiverade radiomanuset efter det andra. Oantastligt men inget sticker ut och skaver.
”Konstnär i den flytande världen” av Kaziu Ishiguro är en fin berättelse om en konstnär som gått vilse i sin tid.
Edward St Aubin har skrivit några fruktansvärda, eleganta och ytterst läsvärda böcker om stormrika och gräsliga människor. ”Romanerna om Patrick Melrose” hör till det bästa av bästa men nu läser jag ”Dunbar”, en parafras på Shakespeares ”Kung Lear” och den är också så hemsk att jag får ont i magen. Samtidigt så bra.
Vinden fortsätter att ligga på. Kollar om katten Rufus har mat och vatten, fyller på kaffekoppen. Allting är som det är, inte mycket att göra något åt.
Fortsätter läsa/lyssna.