Det kom 12 personer för att se Folkteaterns gästspel av Kafkas ”Förvandlingen” på GT i Jättendal. Det är så man skäms inför skådespelarna som i ett komplicerat scenbygge sliter som, ja som skådespelare.
Det är fyra stycken och de pratar, ropar får sammanbrott och går på.
Efteråt blir det fika.
Kanske är teater i den här formen som att prata Swahili i Bosnien. Språkförbistring.
Pjäsen handlar om hur en familj försöker dölja en hemlighet, förmodligen rätt vanligt, men är detta teaterspråk det rätta verktyget för att nå ut?
Två av de tolv var Maja Lövgren och Anna Åkerlund, Kurtans dagispolare, och det var kul att träffa dem. Maria och jag fikade med ensemblen och några av de tolv. Det var också trevligt.
Det var Hans-Åke som körde mig till GT, Maria kom från sitt extrajobb i Lucksta. Det var Kjell och Inger som ordnade fikat. Jag drack en Trocadero och åt en av Kjells bullar.
Det var skoj att prata med skådisarna och man undrar ju, frågar gör man inte, hur de pallar att uppträda för så få. Jo men det frågade jag och de sa att det var ok. Tappra.
En annan sak, som inte handlar om pjäsen, var att jag frågade Hans-Åke om hans envisa hosta och han berättade att det var mycket bättre med den sedan han hällde hett vatten på en hackad gul lök och satte detta i en skål under sängen vid sovdags. Ett tips från Rolf Colling.
Maria följde mig hem efter denna märkliga teaterkväll, vi satt och pratade en stund men på morgon var hon borta. Lucksta igen.
Själv fortsätter jag att lyssna på ”Osebol”, årets Augustprisvinnare och den är verkligen bra. Sorglig och bra.