Sitter på Formosa med Frank, min kusin Björns son, äter stekt kyckling med chili och cashewnötter.
Det är lugnt, bara ett fåtal andra gäster, maten är god och vi har, eftersom att vi inte sett på tre år, mycket att prata om.
För några år sedan fick han besked om att hans pappa dött i Norra Thailand. Han reste dit för att ombesörja begravningen av sin fallne hjälte.
Björn var en mycket begåvad flygexpert som lärde nykläckta Thailändska piloter att flyga.
Själv kraschlandade, han var svårt begiven på sprit och kvinnor, i en liten charmlös håla. Begravningen tog flera dagar och slutade med att Frank sprutade tändvätska över sin pappa, där han låg i en öppen kista iförd sin finaste uniform, prydd med blommor och, för luktens skull, duschad med Citronolja.
Frank satte eld på kistan varpå den rullades in i en stor ugn.
Det har Frank detaljrikt berättat medan jag nedtecknade och skrev en liten bok ingen ville ge ut, eller som förläggaren Kristoffer sa:
”En Svensk flygexpert flyttar till Thailand och deka ned sig, vad är det för särskilt med det?
Jag har texten på en usb-sticka någonstans.
Det är i alla fall hur kul som helst att prata med Frank, en väldigt rar man.
Efteråt går jag hem, Frank följer mig till min nya kvart vid Brända Tomten, kryper i säng och läser en fantastiskt bra bok: ”Klubben” av Matilda Gustavsson är spännande som en thriller och levande som en roman. I centrum för berättelsen står Snuskhumrarnas Snuskhummer Jean-Claude Arnault. Mannen som nu sitter i fängelse för våldtäkt.
Tidigare var han uppburen, kultureliten åt ur hans hand. var ju gift med toppoeten Katarina Frostenson och en sådan man kan ju inte vara rutten.
Det sägs på stan att folk nu ”Moonar”, alltså föraktfullt visar rumpan för en av Arnaults varmaste beskyddare, Horace Engdahl.
Kul att den höga kultursvansföringens torrboll nummer ett får möta ett urgammalt folkligt sätt att visa förakt.
Åter i Hälsingland faller snö och Hans-Åke varnar mig för att gå ut och vimsa på vägarna.
”Stanna inne och läs en bok istället.”
Men vad ska jag läsa. ”Klubben” var så alla tiders jättebra att det kan bli svårt att hitta någon ny. Men visst, hur många bra böcker man än läser, finns det alltid andra ännu bättre.