Men vänta nu, nyss sa den automatisk rösten, inflikad mellan en nervig stråkkvartett, att väntetiden var mellan 3 och 6 minuter.
Straffas jag för att jag valde bort att delta i en kundundersökning sedan mitt ärende behandlats?
Upprinnelsen är en faktura som Hans-Åke givit mig, det är han som sköter mina papper, och räkningen kommer från Tele2 vilka jag inte haft något med att göra åtminstone de senaste 20 åren.
Det var illa nog att jag för ännu längre sedan lyssnade på en lockfågel från Telenor. Det var fullständigt bortkastat och kostade flera tusen.
Stråkkvartetten fortsätter ihärdigt att gnida mig i öronen. Tror de att jag inte orkar, att jag utmattad ska lägga på och sedan betala den där bluffakturan?
Hinner gå på toa, släppa ut katten och äta ett äpple. Fundera över livets mening och om det är att förtvina i en telefonkö.
Nu säger automatiska rösten att det åter igen är mellan 3 och 6 minuters beräknad väntetid, och vips, det tar bara några minuter, är jag framme.
En vänlig kille kollar fakturan, vilken visar sig onödig, ett slag i luften, och tar bort den.
Pulsen går ned, plötsligt förefaller livet åter igen som en möjlighet nu när jag tagit ödet i tömmarna och väntat mig igenom en telefonkö. 50 minuter lång.