Det tog sin tid. Det var flera år sedan Jullan laddade ned, eller heter det upp, en app i min iPhone som förvandlar mobilen till en skanner. Med ett OCR teckentydningsprogram kan iPhones Siri läsa texten högt. Det var först i morse, medan diskmaskinen sörplade och Anders Eldeman pratade så där konstgjort naturlig som bara han kan, som bitarna föll på plats.Tog ett foto av SNF-tidning uppslagen lite på måfå och telefonen läste sedan upp en artikel om en SNF-förening som gått och fått Lupinångest. Tråkigt med inskränkthet men intressant information om läget i de djupa leden.
Framför allt ett fantastiskt Blindhjälpmedel. En stund senare sitter jag på en sten i skogen, ja tar mig ett kåda- och mossadoftande ”Skogsbad”, och gläds över detta tekniska genombrott medan Maria fyller korgen med Trattkantareller. Och plötsligt, där i skogsbrynet, svaret på frågan om min framtida bostadssituation:
En flyttbar, ja ett mobile home, skogskoja! Där finns redan en kamin med eldningsmöjligheter och det är bara att sätta några Pelargoner i fönstren så är saken klar. Pricken över i blir ett saftigt wifi.