Det är tryckande varmt, riktigt flottigt, och dammigt, när Gösta hjälper mig att bära fram kartonger till en väntande sopcontainer.
När jag trycker ihop livets dragspel är det mycket som blir över.
Plötsligt kommer en ny vässad ton i luften, en försmak av höst, och Maria och jag fortsätter att beta av en sträcka på den led, från Norrfjärden vid havet till Hassela drygt fem mil inåt landet som vi började vandra redan förra, eller var det förrförra, sommaren. Idag börjar vi vid Nybovallen dit Arlindå kör oss och kommer via Västanssjökullen, 330 meter ö.h, till Västansjövallen.
Kaffe, mackor, ägg och frukt på trappen till den raststuga som finns, alldeles invid utkikstornet, på Västansjökullen.
Maria hittar en hel del kantareller men även hallon och lingon.
Väl framme vid Västansjövallen blir det mer fika, får bräker och en utställning om spelmän och spelkvinnor, finns att beskåda. Via en kod man plåtar med sin telefon kommer exempel på varje musikers låtskatt. Det är en skruvad väldigt modern känsla, men det fungerar, att höra folkmusik på detta sätt. Fårens bräkande håller en i nutid.
Vi fortsätter gå mot en något större grusväg där vi lägger oss vid dikeskanten och gräver bland matsäcken en tredje gång.
Det hettar i ansiktet och benen är något ömma.
Strax kommer Max, plockar upp oss i Toyotan och kör oss hem.