Felix är upphetsad, han gillar dramatik, och menar att han sett ”Pussy Riot” utstyrda som Ryska hotellstäderskor, på vårt våningsplan.
Kanske ska de genomföra en aktion, men, det visar sig handla om några alldeles äkta städerskor. Det mest dramatiska med dem är att de hämtar våra blodiga handdukar. Jag spräckte stortån mot en vass list och Felix hade fullt sjå med att torka blod.
Under sena eftermiddagen åker vi till Näsåker igen. Lyssnar med stigande fascination på Mari Boine som Jojksjunger till ett skönt sugande komp.
Träffar Duncan Gardner, Engelsk kompis från förr i tiden, den tid då vi var grannar i Vattlång. Det är hur kul som helst att gaffla med honom, på hans eget modersmål.
Det är flera timmar till ”Pussy Riot” så vi fördriver tiden med att äta superekologiska Hamburgare med lika giftfria klyftpotatis och sallad. Dyrt och gott.
Några mesiga band spelar men äntligen är det dags för ”Pussy Riot”. Jag försöker att inte förvänta mig något, de kanske är genomusla eller vad som helst men visst är jag förväntansfull. Stämningen är spänd.
Det börjar dåligt med att en sådan där självgod världsförbättrarperson maler på om förträffliga miljötankar. Hemskt.
Sedan är det Pang på Rödbetan. ”Pussy Riot” är verkligen arga, skitförbannade på Putin, korruption och diktatorsfasoner.
Masha, som skrivit texten rappar tillsammans med en kille. En i gruppen spelar trummor och en annan saxofon.
Till detta kommer ett samplat rytmkomp som är så brutalt och skoningslöst att jag vill ta till flykten.
De gör saker med rösterna, reciterar, ropar och tokar sig, allt på Ryska, men en översättning till Engelska projiceras ovanför gruppen.
Det är så mäktigt och intensivt att det mesta av den övriga musiken på Urkult framstår som avslaget Lättöl.
Tagna återvänder vi till hotellet i Sollefteå och just som Felix påpekar att han ligger under hastighetsgränsen med tanke på Älgfaran så vips står det en älg på vägen men det går bra och det stora djuret lufsar in i skogen.
Själva ska vi försöka smälta en makalöst intensiv konsert.