Ett hällregn av Bibliska proportioner smattrar över Gnarp. Ska vi, finklädda och allt behöva klafsa i lera? Det är studenttjosan i Hudiksvall, Maria yngsta, Max, ska genomgå de examensritualer som praktiseras i Hudiksvall.
Just som vi sätter oss i bilen slutar det regna och vi ställer oss att vänta på trottoaren nära Lillfjärden.
För mitt inre spelas tidigare studentspektakel i Hudiksvall upp. TullaMaja och Nilas gick på Gymnasium i Hudiksvall men med tiden förändras festligheterna. Det är nu ännu mer uppstyrt med klädbyten, från fint till jättefint, smoking,och efter den andra dagens fotografering och bal ska varje par förses med en utflyktskorg och med värsta finkläderna sätta sig någonstans, allt är blött, och ha en ”mysig” picknick.
Vem har kläckt den befängda idén? Inte är det ungdomarna själva utan snarare är det föräldrar som vill leva genom sina barn.
Hur som helst, där kommer hela parade med tjoande studenter, komplett med umpabumpaorkester och till slut samlas alla i Borgarparken. En EPA-traktor med en jävulsk ljudanläggning pumpar ut Technomusik, tindrande föräldrar, mostrar, fastar och ingifta farbröder gratulerar sina barn.
Därefter återtåg till Gnarp och mottagning hemma hos Maria. Massor av god mat, tårtor och drycker. Jag pratar och skojar mycket med Max Farmor, en härlig dam med glimten i ögat.
Senare, festen är nästan över, strömmar Max vänner in och för att de ska få rå sig själva i en timme eller så, går Maria och jag över till Carine och Arlindo.
Det är ljuvligt lugnt hemma hos dem. Arlindo spisar Nat King Cole medan Carine ligger uppallad i soffan, med ljudet avstängt, och kollar på ett veterinärprogram på någon kabelkanal.
Just nu behandlas en liten ödla med ändtarmsframfall.