Varför skulle annars våren tveka? Hänger detta inte ihop, men, för mig hänger alltihop.
Det var för tre veckor sedan som annars genomrare Rufus bet mig i foten så styggt att både fot och ben svällde upp. Varför?
De senaste veckorna har jag hört så många spekulationer, kvasipsykologiska varianter på, jag trampade inte på hans svans, antagna anledningar till att han bet mig att det skulle räcka till en bok. Han kanske tänkte si eller så tänkte han kanske så.
”Hade det där hänt där jag kommer ifrån hade det inte tagit tio minuter innan katten tagits bort” sa Anton när jag låg i soffan på SR med det svullna benet högt.
Jo, det var ju ”Ring P1” förra veckan. Bra för det mest även om fredagssändningen slutade med en ordentlig härdsmälta, jag förlorade humöret och sa saker och det i ett uppjagat tonläge som jag inte skulle ha sagt. Två dagar i Stockholm med läkarbesök. Ingen mer pc-behandling guschelov.
På tåget Norrut börjar jag lyssna på ”Station K” av Peter Stjärnström, inläst av Jonas Malmsjö. Den senare låter kemiskt humorfri och som om han är hård i magen men trots allt är han mycket kompetent.
Det har börjat dyka upp riktigt usla inläsare i Storytellsortimentet. Förmodligen handlar det om pengar. Bra röster har vett att ta betalt medan mindre bra får vara glada över att de över huvud taget får läsa in.
I vilket fall handlar ”Station K” en hel del om katter och något djävulskt de har i sig.
Allting hänger faktiskt ihop och när jag kliver ur Marias bil på gården i Jättendal får jag en sådan vår/försommardoftsmäll att jag blir yr.
Och vem är det där som kommer spatserande om inte Rufus.