När fotleden är svullen, gör ont och jag knaprar PC efter det att katten Rufus anföll, helt oprovocerat, han kanske trodde att min fot var en råtta, kommer jag ihåg något som innefattade en elak katt.
Rufus, som egentligen är snäll och gullsjuk, fick en blackout men jag är ingen kattpsykolog men nu har jag väldigt ont medan Rufus tassar runt med en gloria.
Minns den gången, det var länge sedan, när jag vikarierade i en liten byskola. Blev bekant med en av lärarna som undrade om jag kunde komma och hjälpa henne och hennes syster att hässja hö.
Systrarna hade en gård, egentligen var det väl föräldrarna men gubben var död och mamman gammal och sjuk.
Det var en fin sommardag när vi satte igång. Hässja hö är roligt, ett skapande som snabbt ger resultat och här gjordes det på gamla sättet med hässjevirke, störar och s.k. Gubbar.
Mycket snart insåg jag att systrarna hatade varandra. När jag var på ena sidan kom en av systrarna och pratade skit om den andra och åter på den första sidan av hässjan stod syster nummer ett och smutskastade syster nummer två.
Det var hemskt och när vi gick in för att dricka kaffe fick jag träffa mamman. Hon satt på sin säng iförd ett slitet nattlinne. Hennes vader var lindade med trasor och i handen höll hon en påk. I rummet praktiserades terrorbalans.
Framför sängen svansade en väldig katt. Den gjorde utfall och bet i den gamla damens ben och tanten svingade sin på och slog katten i skallen. Katten drog sig undan, gick för att samla krafter och kom sedan tillbaka och allt var igång igen.
Vad den här hemska gamla bondgården behövde var inte främst hjälp med att hässja hö utan både psykoterapeut samt en kattpsykolog.
Vilken underbar och galen historia!