Första dagen med genuin värme går vi runt hörnet, ned till stranden för att lyssna på vågorna.
Jag är en idiot som några timmar senare är röd som en tomat i ansiktet.
På kvällen går vi till det lilla stället, det med fem bord och god mat, för att äta.
Plötsligt börjar en av de besökande gubbarna att spela gitarr och sjunga. De andra gamlingarna faller in i musiken. Kyparen plockar fram en gitarr och snart är det ett sanslöst hålligång.
De här seniorerna sitter inte ensamma hemma bakom 7-tillhållarlås och knaprar Sobril. Trots att det är nära midnatt sitter de på en liten sylta, dricker vin, sjunger och spelar av hjärtats lust.
Det är en sådan där lycklig stund, en som bara uppstår, och jag struntar i att ansiktet hettar och kanske ligger kvar på kudden imorgon bitti.
Det är numera svårt att skilja på tidningarnas resereportage och reseföretagens kataloger. Tonen är lika hurtig och full av floskler. En sådan här kväll går utanpå allt.