Vi sitter hyfsat bekvämt på Norwegians Boeing 737 som ska ta oss, Maria och jag, till Las Palmas.
Försvinner in i Ulf Lundells ”Vardagar” i en jättebra Legimusinläsning.
Den är skriven som ”Felicia försvann” där en av Anna Wahlgrens döttrar gör slarvsylt av sin mamma, i korta liksom tankesnuttar. Stort och smått. Fåglarna på Österlen, säckar med jord som ska kånkas och en samtid som ska lustmördas.
Åtskilliga får sina ben kapade vid fotknölarna, själv tillhör jag dem får uppskattning. Han fattar uppenbarligen mitt sätt att arbeta med ”Ring P1”.
Det är halvtaskigt väder, som en Svensk Midsommarafton, men Carine och Arlindo möter vid Catalinaparken, hon är stilig, det förmodar jag, i sin röda peruk.
På kvällen strosar vi längs ”Las Canteras”. Jag kunde, som blind, lika gärna gå på månen men jag känner av den godmodiga stämningen. Arlindo träffar gamla polare, han är uppvuxen i Las Palmas, och vi hamnar på ett litet ställe, fem bord, för att äta middag.
Friterad Bläckfisk, Kanarisk potatis i vansinnigt god sås, hemgjord Pommes, potatiskroketter med spenat och gott varmt bröd.
Dricker färskpressad apelsinjuice och alkoholfri öl. Gott och okomplicerat och det kostar som en, nej mindre, bricklunch på Tempo.
Långsamt börjar själen anlända efter flygresan och jag börjar begripa att det inte är så tokigt i Las Palmas. Riktigt trevligt.
Hej på Er! Vad härligt ni verkar ha det på Kanarieöarna! Finfina bilder och ni träffar trevliga människor förstår jag. Roligt att få vara med på ett hörn! Kramar från Y-Buss- Ulla