Det är inget snällt snöväder som möter när jag kliver av 29:ans buss vid Kyrkan i Hudiksvall. Det river och klöser i ansiktet.
Maria, som möter, har snö på pälskragen men är varm och tillsammans går vi till Biografen i Hudiksvall för att ta del av filmen ”Beautiful boy”.
Det luktar Popcorn och syntetiskt smör i foajén men var är alla människor?
Vågar de sig inte ut i detta väder eller har de inte läst att detta är en sevärd film, en rulle som höjer sig över mängden med Action och Pangpang?
Filmen handlar om en välbärgad familj i New Yorktrakten, pappan, skribent på några av de större tidningarna har gift om sig men annars finns inte så många moln på familjens himmel.
Jo, ett stort kolsvart och hotfullt moln, för äldste sonen, en välartad pojke som står pappan när, börjar fiffla med Crystal Meth, på Svenska Metaamfetamin. Detta knark är ingen kul drog. Det börjar som ungdomligt okynnesknarkande men tar till slut över hans person, fullständigt.
Han bryter sig in i sitt föräldrahem, stjäl värdesaker och slår sönder småsyskonens spargrisar.
Maria behöver inte Syntolka så mycket, det är dialogen, på lättbegriplig Amerikanska, som är det viktiga.
Min klump i magen blir allt hårdare. Det är en förfärande och gripande historia, men Gudskelov, den slutar ”Lyckligt”.
Men varför är vi bara fyra i salongen, är det, åter igen, vädret, eller har Lasse Kronér åter fått börja på TV?