Varför lät jag inte en servitris ta en bild på oss igår kväll?
Strunt detsamma, det var trevligt och trots att vi befann oss i Sundsvall kändes det som om vi satt på ett bra hak i vilken som helst av Europas storstäder.
Det var TullaMaja , Anton, Hjördis, Maria och jag. Vi satt på bänkar, bordet grovt och maten gudomlig. Billigt dessutom.
Stenugnsbakad pizza och Charkbricka. Larmigt, ett trivsamt larm.
Jag bad Maria beskriva lokalen. Enkel, sa hon, inget tjafs.
Och så att vi där, smaskade, åt och pratade oss hesa.
Hjördis fick sin Julklapp, Folk kom fram och pratade lte.
Ute föll snön, ljus glittrade och där härskade ett sävligt lugn, någonting i stil med Kamomilla stad.
Men varför lät jag inte ta någon bild?
Det spelar ingen roll för alltihop finns på min inre bio.
En skön kväll, i Sundsvall, eller var det nu var någonstans.
Stället, ytterst rekommendabelt, heter, med ursäkt för eventuell felstavning, heter ”Kink Lois” och ligger bortåt kyrkan någonstans.
(Det heter Kung Louie, hälsningar admin.)