Står som vanligt i snålblåsten på Navet, Sundsvalls busstation och samlingsplats för staden vinddrivna existenser. Hör samtalen om vem som har något att dricka och vem som har några tjugor att undvara.
Undrar vad Lars Ahling, stadens största författare, även om han levde sitt vuxna liv i Stockholm, skulle berätta om Navet.
Själv är jag uppfylld av boken ”Bron över Drina” av Ivo Andric som jag hittar i Legimusbiblioteket i en uppläsning av Ulf Palme år 1961.
Ser och Turkar lever i hygglig samexistens, Judarna och Romerna har det inte så bra. Kring denna bro som med sina elva brospann restes på 1500-talet skildras livet då och genom alla århundraden fram till 1:a Världskrigets utbrott då det blev skottpengar på Serber.
Det märkliga är att boken suger fast i sinnet trots att där inte finns någon självklar huvudperson. Visst berättas det om människorna runt bron men det är hela tiden bron som är subjektet.
Ulf Palmes röst är mäktig men inte teatralisk. Rak och värdig.
Plötsligt tycker jag mig förstå de hemska etniska utrensningar som galna nationalister genomförde för bara några decennier sedan.
Maria ser bilder från platsen och hissnar över dess dramatiska skönhet.
Vi enas om att vår nästa resa ska gå till ”Bron över Drina”.