Förr i tiden ringde man Televerket, de drog en kopparkabel och man fick låna en telefon av bakelit. Det var en medborgerlig, nästan gratis, rättighet att inneha telefon.
Idag får man hosta upp 20.000:-, en fiberkabel grävs ned, dosa på väggen och vips har man köpt en router och beställt det man finner nödvändigt genom fiberanslutningen.
Kommer detta att göra mig lyckligare. Vet inte, ”men man ska ju ha det” och blotta tanken på att stå utanför fibernätet är skrämmande.
Tänk om man missar någonting?