Ligger i mörkret, på väg att somna, men en eller flera myggor surrar runt. Deras livsuppgift är klar. De vill tanka vårat blod.
Väntar på att en ska sätta sig så att jag kan abrupt avsluta dess liv. Nu mindre än någonsin är jag Buddhist. Allt liv är inte heligt.
”Smack!” Jag fick inte fanskapet och den fortsätter sin jakt. Väcker Maria. Hon tänder lampan, är helt stilla men så ”Smack!” Hon fick den och somnar om.
Själv fortsätter jag lyssna på Anna-Maria Käll som läser ”Vassa föremål” av Gillian Flynn. Så mästerligt gräslig, kan bara inte sluta lyssna. Är det mamman som strypt flickorna? Hon verkar väldigt sjuk.
Tidigare på dagen har vi, Maria och jag, suttit vid köksbordet, läst och syntolkat pappersboken ”Författare klottrar” från Förlaget Bakhåll i Lund.
Det är en så kul och fängslande bok. Charles Dickens teckningar, klotter från Rimbaud och tänk att det var Harriet Löfenhjelm som skrev Beatrice Aurore. Jag trodde det var Ferlin. På köpet får man veta att Harriet ofta gick i manskläder.
För att inte tala om Sire Conan Doyle, han med den sluga detektiven och samarbetspartnern Dr. Watson, att han var utbildad läkare och gjorde flera resor i Polartrakterna.
Och så Igelkottar på det. Två stycken, en stor och en lite mindre, rör sig runt varandra i timmar på Carine och Arlindos gård. Djuren utstöter konstiga ljud.
Det är en parningslek och hanen kryper efter ett massa Igelkottsrantande på honan bakifrån, hon har taggarna fällda och det hela sker, får man förmoda, med stor försiktighet.
Honan är gravid i 37 dagar och föder ungefär fem ungar i början av Augusti.